Att befinna sig i subspace påminner lite om att befinna sig i trans. Här reder vi ut vad subspace är, hur det känns och hur man kan försöka uppnå det.
Jag har svävat. Inte i dröm, inte i rus, men i något som påminner om båda. Ett tillstånd jag först inte kunde sätta ord på, men som andra senare hjälpte mig förstå: subspace.
Jag hamnade där i samband med en rep-session. Det är som om ett mentalt rum öppnar sig i samspelet med min rigger, som att lämna verkligheten och sväva in i en skön dimma. Men det finns förstås även andra bdsm-praktiker som kan ta en dit.
Vad är subspace?
Subspace är ett begrepp som ofta dyker upp i BDSM-sammanhang, men som många har svårt att förklara. Vissa beskriver det som att de känner sig naturligt höga, andra som att de befinner sig i ett transliknande meditativt tillstånd där tid och rum försvinner, en plats där man bara svävar. Total närvaro, men också total frånvaro.
Det är ett komplext och kraftfullt tillstånd som uppstår genom samspelet mellan kropp, sinne och relation. Ett område där biologi, psykologi och sexualitet möts på ett sätt som få andra sammanhang kan återskapa.
För många är det en av de mest meningsfulla upplevelserna inom BDSM. Men det är också något som kräver förståelse, ansvar och respekt.
Den fysiska bakgrunden till subspace har delvis förklarats med hjälp av neurovetenskap. Under intensiv fysisk stimulans, till exempel smärta, tryck, beröring eller stress, reagerar kroppen genom att aktivera det sympatiska nervsystemet. Det innebär att hormoner som adrenalin och endorfiner frisätts i ovanligt höga mängder. Dessa ämnen påverkar hur vi känner smärta och hur vi uppfattar vår omvärld.
Endorfiner fungerar ungefär som kroppens eget morfin. De kan skapa ett tillstånd av eufori och samtidigt höja smärttröskeln. I vissa delar av hjärnan bidrar de också till känslor av belöning, trygghet och välbefinnande. Kombinationen av fysisk stimulans och stark emotionell närvaro kan på så vis skapa ett förändrat medvetandetillstånd, det som kallas för subspace.
De som space:ar får som sagt olika upplevelser. Det beror lite på vilka hormon som är inblandade. Jag har själv hört människor säga att de inte längre kunde formulera ord, att tid försvann eller att de kände sig omslutna av ett totalt lugn. Subspace är djupt personligt och kan upplevas olika från gång till gång.
För mig har det känts som ett stilla lyckorus. Det börjar med att jag märker att något förändras inom mig, ofta när jag fokuserar intensivt på de fysiska intrycken – känslan av rep mot hud, smärtan som övergår i njutning. Det är som att min hjärna kopplar om. Sedan är det som att tiden försvinner. Jag slutar att tänka och börjar att bara existera i nuet. Sedan försvinner jag in i det där lugna vakuumet.
Andra har beskrivit det som att flyga eller sväva, och jag förstår varför. För mig är det som att befinna mig någonstans mellan kroppen och själen. Jag känner mig ofta euforisk, men andra kan känna sig tunga, grundade och stilla, som om de har landat i sig själva. Jag kan sluta prata, glömma ord, inte ens märka när något gör ont. Jag har gråtit i subspace, inte av sorg utan av lättnad. Av att få släppa taget.
Hur når man subspace?
Eftersom det blivit så välkänt inom scenen är det många som har funderingar kring hur man uppnår subspace. Men hur lätt man har att ta sig dit är högst individuellt, och även starkt förknippat med vem man har utlevnad med och hur.
Jag space:ar ofta i shibari-sessioner med en rigger jag knutit med länge. Nuförtiden räcker det nästan att vi bara börjar knyta så sker det. Så var det inte i början, det tog lång tid innan jag kunde släppa kontrollen och nå dit.
För andra kan det vara helt andra situationer som triggar det. Mental maktförskjutning, smärtsessioner, rytmiska smisk-sessioner som byggs upp över tid.
Det är inte ovanligt att flera små komponenter samverkar. Ett tryck mot halsen, en trygg röst i örat, att vara bunden och inte kunna fly, sådana moment kan tillsammans skapa rätt inre tillstånd. Många nämner förtroende i samma andemening, och det är jag beredd att skriva under på. Ju mer trygghet och emotionell närvaro, desto större chans har jag att nå det förändrade medvetandetillståndet.
Det är inte alltid det händer. Jag har bundit med andra riggers och då inte kommit dit alls, ibland bara en bit på vägen. Men när det sker är det omisskännligt.
För vissa kommer subspace genom njutning, till exempel vid upprepade orgasmer eller vid sensorisk överbelastning. För andra krävs det smärta eller intensitet. Det finns även de som når dit genom verbal dominans, förnedring eller psykologisk kontroll. Du behöver med andra ord utforska de praktiker inom bdsm som du finner intressanta, och lära känna dig själv.
Det viktigaste är att det inte går att tvinga fram. Subspace är något som uppstår, inte något man presterar. Många beskriver det som att det händer när man slutar försöka och istället bara är: i kroppen, i känslan, i ögonblicket.
En liten brasklapp. Tänk på att subspace är en plats där du ofta blir oförmögen att fatta förnuftiga beslut. Jag kan tappa omdömet, vilja gå längre än jag borde, inte märka var mina gränser går förrän det är för sent. Därför är tillit högst avgörande. Tillit och att man har en dominant som tar samtycke och förhandling på största allvar. Gränserna sätts före scenen, de förhandlas inte om på nytt under den.
Vad händer efter subspace?
Man kan droppa efter en session, både när man upplevt subspace och även om man inte gjort det. Vissa kraschar hårt. Andra får en lugnare nedstigning. Denna dipp kallas för subdrop.
Jag kan bli låg, frusen, trött och känslig. Ibland samma dag, ibland dagen efter. Därför är aftercare direkt efter sessionen viktigt. Jag behöver värme, närhet och få landa mjukt för att inte droppa för hårt. Vad som är aftercare för dig är helt enkelt vad du behöver från den dominanta för att må bra och känna dig trygg, lugn och omhändertagen. För vissa räcker det att ligga och kramas i soffan, andra vill gärna att man följer upp och checkar in regelbundet dagarna efteråt. Du känner själv vad du behöver. Och en seriös dominant är inlyssnande, och tycker det är minst lika viktigt som du själv.